Förra gången så skrev jag att det skulle handla om att vara ”den rätta” den här gången. Men jag sticker emellan med något annat, nämligen några ord om livet, eller kanske snarare yrkeslivet. Så tar vi det där om att vara den rätta nästa gång.
Ett yrkesliv bjuder för de flesta av oss på både med- och motgångar. Jag har samlat på mig några års erfarenhet nu och har varit med om både det ena och det andra. Både när jobbet varit så lekande lätt och roligt att det inte ens känts som ett jobb – och när det varit så blytungt att man knappt ens orkat ta sig dit. Och det mesta däremellan. Allt som oftast har det handlat om förändring på olika sätt.
Första gången jag fick en ledarroll blev jag chef för en grupp som jag själv var en del av. Ett gäng duktiga kreatörer, många vilda viljor. Jag blev både glad och smickrad och tackade ja utan att tänka så väldigt mycket på vad det skulle innebära. Hur svårt kan det vara, tänkte jag nog. Och det kunde det ju.
Att vara ledare kräver en hel del och det blev jag snart varse. Att leda en grupp som man alldeles nyss var en del av är inte lätt. Plötsligt står man lite utanför gruppen, man kan inte dela allt och de vill heller inte dela särskilt mycket med dig längre. I det här fallet kom det också tuffa tider i en bransch som störtdök och istället för att fokusera på att skapa fick vi skära ned. En tuff uppgift när man hellre vill skapa en helhet där alla får frodas och må bra. Men sådant är ledarskapet också, stundtals ganska ensamt. Man blir också brutalt exponerad för sina tillkortakommanden och på den tiden fanns inga coacher att tala om, det var bara att bita ihop och kämpa på. Strax därpå kraschade hela branschen och även jag stod utan jobb för första gången. Det har hänt ett par gånger till sedan dess men de utmaningarna kan jag berätta om en annan gång.
Många gånger när jag idag intervjuar chefer om deras tuffaste utmaningar så är förstås uppsägningar av medarbetare högst upp på listan, att låta någon gå med vetskapen om vad det ställer till i en människas liv är riktigt svårt.
I andra roller har jag stått inför liknande utmaningar men också haft glädjen att få bygga, bli fler, stötta medarbetare i att ta sig an utmaningar som de inte trodde de kunde klara och se dem lyckas långt över förväntan. Att se en avdelning som inte hade så stor påverkan lyfta till en grupp att räkna med, som började ta plats och göra skillnad, det är nog en av de stora höjdpunkterna. Och även det en form av förändring fast av mer positivt slag.
Ledarskap, inte minst i förändring, kräver att man också kan leda sig själv. Att inte dras med av känslor när stora beslut ska fattas. Inte blanda ihop sina egna ambitioner med de övergripande målen, att våga låta någon annan göra det bättre än du själv gör. Att ta ansvar för det man vill åstadkomma, även i uppförsbacke. Och att se hur du kan få fram det bästa i varje enskild person som du arbetar tillsammans med, särskilt när de kanske är väldigt olika dig själv. Och emellanåt om att välja en annan väg, våga kliva av det du har och på något helt nytt, kanske till och med helt okänd mark. Att utmana sig själv, även när ingen annan gör det – eller kanske framför allt då!
Som coach får jag förmånen att prata med människor som har funderingar kring den egna utvecklingen, att våga ta det extra steget, stå upp för sig själv och det man tror på. Och göra det på ett sätt som gör att andra också tror på dig, på det du vill och vill göra det tillsammans med dig. Det är en förmån och det blir många spännande samtal.
Ett annat spännande samtal går av stapeln hos oss på 4Potentials nu på torsdag. Då kommer Johanna Sjöborg , uppskattad ledare från Henkel, till oss och berättar om sin karriär och sina vägval. Har du tur kanske det finns någon plats kvar om du vill höra henne live. Nästa spännande tillfälle att ta del av mingel, mat, mångfald och magiska möten med oss är Executive Inspiration i september.
Och som alltid, är du välkommen att höra av dig – bara slå en signal!
Monica Lönnbom, 4Potentials
0735 10 19 19