Om grönare gräs

Jag tror de flesta känner igen sig i att tillvaron stundtals är ganska hektisk. Man springer på än den ena och än den andra bollen, framför tåget och efter bussen, mellan möten, telefonsamtal, missade mail, glömda lunchlådor, spilld mjölk, dåliga samveten och ouppfyllda mål. Och förutom det som vi lassar på oss själva matas vi med mediabilder av hur framgång ska se ut, hur man ska vara, tänka, göra och dessa människor som verkar lyckas med allt och lite till när man själv får vara glad om man hittar ut genom dörren på morgonen.

Hur många av oss är egentligen nöjda som det är?

Det är lätt att dras med i känslan av att man hela tiden ska sträcka sig efter mer, vara på väg någonstans, utveckla sig själv. Och det ska man ju. Så länge man huvudsakligen gör det för sin egen skull. Det är svårt att vara sig själv ibland, särskilt om man inte riktigt vet vad man vill. Jag har varit där själv och hamnar där säkert igen stundtals – och har flera människor i min omedelbara närhet som är där mest hela tiden.

Periodvis funderar jag mycket på vem jag är och var jag är och vem och var jag vill vara. Det kan vara ganska slitsamt emellanåt, tankarna kan tappa riktning och det kanske inte alltid leder framåt, mest snurrar det runt.

De här mentala utflykterna har förstås också ett värde, visst behöver man göra en inventering av tillvaron ibland, checka av var man befinner sig och vart man är på väg.

Det är när det slår över till ett ständigt sökande som det kan gå överstyr.

Då kan det vara bra med små hållplatser, där man kan stanna upp lite och samla på sig andras kloka tankar till exempel. Ibland blir det mest ord, men ibland blir det sådant som går rakt in i ryggmärgen.

Av en ren slump sprang jag på en bekant på stan häromdagen och trots att vi båda hade bråttom åt varsitt håll, så stannade vi upp och delade med oss av var vi befann oss i tillvaron just då. Och han sa något som landade mitt i prick hos mig.

  • Jag har det bra precis där jag är. Jag gör det jag är bra på och jag gör det bra, jag behöver inte göra något annat eller mer. Jag har det bra där jag är.

Befriande. Och plötsligt kände jag samma sak. Jag har det också bra där jag är, i mitt liv. Den insikten har förvisso föregåtts av några tankevarv eller sju innan den kom, men det är väl använd tid.  Lite extra skjuts får tankarna av andras klokskaper, som t.ex. Happiness Podcast med Robert Puff som du hittar på Spotify. Cirka 20 minuters lyssnande som kickar igång min morgon, precis lagom långt för tunnelbaneresan. En annan tanke som också verkligen fastnade hos mig var något jag läste nånstans häromdagen: ”Om gräset ser grönare ut någon annanstans kanske det beror på att du glömt att vattna ditt eget”.

Sånt här gillar vi att prata om på 4Potentials. Vill du dela med dig av dina tankar? Hör av dig så pratar vi mer.

Monica Lönnbom
Rekryteringskonsult, diplomerad coach, Daydreamer and Nightthinker