En av de mer omvälvande insikter jag fått är insikten om hur du når fram till någon som inte alls är som du själv. Oavsett hurdan du är kommer du att möta en mängd människor genom livet som är helt annorlunda, eller i alla fall delvis. En del av dem kanske du fascineras av och andra begriper du dig inte alls på. Och vill kanske helst slippa träffa igen.
Men vanligast är kanske att man kämpar på, lyckas lite grann vissa dagar och inte alls andra dagar och kanske inte i tillräcklig utsträckning funderar på varför det går bra eller inte att få någon annan att förstå det du vill att de ska förstå.
Tidigare i mitt yrkesliv gjorde jag ett ganska radikalt karriärbyte. Titeln var densamma men typen av verksamhet som jag bytte till skilde sig åt på i princip alla vitala punkter från den jag kom från. Mitt uppdrag omfattade att genomdriva ganska stora förändringar och det gick lite så där, skulle man kunna säga. Full av entusiasm kom jag med idé efter idé, mer eller mindre färdiga lösningar och svar på mina egna frågor – för så var jag van att jobba och det var vad som brukade förväntas av mig. Så jag körde på och möttes av allt mer nollställda ansikten och ingen större entusiasm. Det var synnerligen frustrerande och min lösning var att göra ännu mer av det som inte fungerade i tron att jag skulle bryta igenom. En dag gick jag på en föreläsning som handlade om ”besvärliga människor”, för där tänkte jag mig att jag skulle få en bra verktygslåda för att hantera just sådana, och sådana hade jag gott om där jag jobbade tyckte jag.
Under föreläsningen fick vi deltagare identifiera våra egna mest framträdande egenskaper och satt väl där och kände oss synnerligen nöjda med oss själva. Av någon anledning var det huvudsakligen positiva och önskvärda egenskaper som listades hos var och en av oss deltagare.
Sen kom kallduschen.
Föreläsaren vände nämligen på steken och visade på hur en egenskap – oavsett vilken – uppfattas av den som inte har den i samma utsträckning och då framträdde en annan bild.
Den som identifierat sig som ”drivande” fick plötsligt veta att man kan uppfattas som ”påstridig”. Den ”entusiastiska” blev istället den ”ogenomtänka”. Den som såg sig som eftertänksam fick istället se sig som den ”långsamma” och analytikern blev en bromskloss.
Listan blev lång och vi blev tystare och tystare och inte fullt så nöjda med oss själva som vi varit för en stund sedan. För det blev ju uppenbart att det inte var en framgångsfaktor att göra mer av det som inte fungerade utan istället är tricket att byta position. Den drivande fick klart för sig att man övertygar en analytiker genom fakta, inte genom att jaga på. Entusiasten började fundera på att kanske strukturera sina tankar lite mer och analytikern kanske lossade lite på den mentala slipsknuten och försökte ta till sig en idé även om det inte fanns alla fakta. (Hur jag insåg att jag själv uppfattades emellanåt var, ja låt oss säga nyttigt.)
Ja, ni förstår konceptet.
Det fanns mer än en vinst i detta. Dels insikten om hur vi kan förändra vårt eget sätt att förhålla oss till dem som tänker på ett annat sätt än vi själva gör – och inte minst vilket värde det har att lära sig att blanda personlighetstyper i ett team och att vi lär oss att dra fördel av varandras olikheter, att var och en får göra det man är bäst på och att vi blir som allra bäst när vi gör det tillsammans.
Lite så tänker vi i vår vardag här på 4Potentials. Hur tänker ni?
Vill du prata mer om hur man kommunicerar på tu man hand eller i team? Hör av dig!
eller ring 0735101919